Ashramliv

Jag är i Indien, en resa jag planerat sedan länge eftersom jag tänkte att jag behövde en slags övergångsritual mellan lönearbetsliv och pensionärsliv. För att ge mig själv en paus och inte rusa in i det nya med alltför full fart. Så nu är jag på ashram i Indien, på retreat kan man kalla det. Men det är ett retreat med utmaningar!

Ashramliv är en träning i att leva enkelt och öva självdisciplin i syfte att utvecklas spirituellt. Det finns ett program och regler att följa. Det är nyttigt för både kropp och sinne, men – än så länge – inte njutbart mer än ibland. Kroppens muskler värker efter sex tuffa yogapass på tre dagar. Latmasken i mig klagar och min inre ensamvarg blir rastlös när hon inte kommer undan och får vara för sig själv.

Medan ni där hemma ligger och sover, är jag tillsammans med över hundratalet andra uppe och mediterar, chantar mantran och gör yoga. Detta eftersom vi väcks 05.20 och meditationen börjar kl 6 och Indien ligger 4,5 timme före Sverige.

Det är andra gången jag vistas här, på Sivananda Dhanwantari Ashram i Kerala. Dessa mina första dagar har jag redan hört frågor eka i mitt huvud: Varför åkte jag hit igen? Varför ska du utsätta dig för detta, det är ju skitjobbigt!

Ashramet har plats för flera hundra besökare och det är fullbokat. 45 nationaliteter lär vara representerade här just nu och jag tror det är 400 personer här totalt. Folk överallt. Det bor ju, som nämnts, en Ensamvarg i mig, och hon gillar inte alls att vara i grupp. En vargflock kan väl bestå av 4-8 eller 10 individer, och ska det vara grupper så är det mer lagom. Jag får jobba stenhårt när Ensamvargen börjar yla inombords, jag har lovat att vi inte stannar om det blir helt outhärdligt, och tröstar henne med att det här är bara en begränsad tid av vårt liv!

Det finns dessutom en fördel med att det är så många och det är att man kan vara anonym, och inte måste prata och relatera hela tiden. Så jag tar hänsyn till min inre ensamvarg och tillåter mig att inte vara så social. Pratar lite ibland när det faller sig. Tack vare det blev jag förresten idag visad en ”hemlig” väg ut från ashramet. Ensamvargen blev glad – där kanske man kan smita ut för en liten promenad! (Det får man annars bara göra på fredagar nämligen!)

I morse fick jag en skön promenad på egen hand, när jag råkade missa den gemensamma, som företas varje söndag morgon kl 6. Det satt ingen vakt vid utgången, så det vara bara att traska ut och sakta gå och lyssna på morgonljud från fåglar och människor. Den närbelägna kyrkan sprider tidigt musik över nejden! Det var en underbar stund. Sedan gick jag tillbaka och mediterade hos Ganesha i Rama hall, och där var det bara jag och en annan kvinna.

Just nu har jag paus efter att ha gjort dagens karma yoga, dvs osjälviskt arbete. Min karma yoga är att plocka ogräs en timme om dagen, kl 11-12. Ett oändligt arbete och vi är en grupp om ca 15 personer som har fått i uppdrag att befria en gräsmatta från allt utom det de kallar gräs (liknar mer kvickrot!!!). Jag misstänker att allt vi plockar bort kommer att ha vuxit upp tills i morgon igen! Men vi får ju öva tålamod och dessutom var det ganska trevligt att prata med Georgia från Manchester, Chris från Österrike, Chiara från Italien och några till.

Nu är det strax teorilektion! Återkommer med ashramlivets fram- och baksidor så småningom!

Annelie 260118