Vad månde bliva…?

Anno 2024…

Vad är din intention för det nya året? Min handlar om att ANDAS – och då menar jag att komma ihåg att stanna upp – flera gånger under dagen behöver jag landa i kroppen genom några yogiska andetag, känna fötternas kontakt med golvet, underlaget, jordklotet… Och uppleva närvaron i kroppen i detta nu. I några sekunder, en minut eller flera! Medvetet andas – och du landas! ☺️

Påsken 2023 var jag på Ängsbacka på Easter Festival! Det var härliga dagar i en vänlig och inspirerande miljö med mycket kärlek i luften! Något av det bästa dessa dagar var de tysta morgonmeditationerna som leddes av engelsmannen Paul Hurcombe. Vi satt i ett enkelt rum på kuddar eller stolar, det var ganska kallt ute och det sprakade en brasa som spred sin värme i det runda rummet. Paul spred en annan sorts värme med sitt lugn, sin enkelhet och sin närvaro. Tillsammans mediterade vi i tystnad och sedan samtalade vi en stund. Fint och givande.

Paul Hurcombe hittas på Facebook och det finns en grupp som heter Meetings in Stillness, som jag följer. I ett inspirerande inlägg talade han om en slags Sankalpa, nämligen att känna in tre ord som kan få vara en slags ledord för året som kommer. Länk till inlägget kommer här.

https://www.facebook.com/groups/meetingsinstillness/permalink/25419179331014765/

Hur som helst så var begreppen som kom till mig , utöver Andas, Acceptans och Aktion/Handlande. Tre A:n. Bra, tänkte jag. Men så kom en viskande röst i mitt inre, och den sa Tillit, tillit, tillit…Ja, det behöver jag påminna mig om! Så fyra ledord för 2024, det blir bra!
Acceptans – gilla läget, helt enkelt! Det är som det är, slösa inte energi på att önska at det vore annorlunda! Kan du påverka? – Take action! Handla, agera för att förändra det du kan!
Tillit, det är så svårt ibland. Att lita till den egna förmågan att klara livets motgångar eller för den delen förmågan att fånga möjligheterna och våga rida med…. Och går det att lita på de andra? Är de ärliga? Jag vill ju själv vara genuin och äkta – och möta andra som är det. Och då klappar vi inte bara varandra medhårs, utan vågar säga ifrån och tala om alla de känslor som väcks – inte så lätt alltid, eller hur? Ärlighet på ett kärleksfullt sätt behöver inte vara brutal, men det kan finnas lägen där brutaliteten krävs! Tack och lov är det inte så ofta. Kan det förresten ibland vara ok med en vit lögn? För att inte såra i onödan? Eller? Och hur mycket vita lögner är ok?

Det är spännande att vara människa! Som vi håller på!

❤️