Är det yogiskt?

Ledsen. Besviken. Bitter. Det gör ont. Sorg över förlorad kärlek. Bävan inför åldrande. Ilska. Depp och mörka tankar. Krig och död. Elände. Att inte alls känna sig smidig eller stark, inte vara slimmad, ung och vig – som så många är på bilder i sociala medier. Kroppsideal, ungdomskult, andlighet – och ett milt, upplyst sinne…. Måste det vara så?

Nä, mina vänner, så måste det inte vara! Ta med din sorg och din bitterhet, din ilska och din klumpighet till yogamattan! Du är människa! Vi är alla människor! Livet är ingen dans på rosor, och det måste vi leva med!

Det yogan kan göra är att hjälpa oss att stå ut och att våga möta de här jobbiga känslorna, erkänna dem och uppleva dem – de ingår i detta att vara människa! Så mycket har vi fått lära oss att förtränga, inte låtsas om, trycka ner – det får vara nog med det nu!

Är du arg? – Välkommen!

Är du ledsen? – Välkommen!

Är du glad? – Välkommen!

Känner du dig helt tom? – Välkommen!

Känner du bara för att dra täcket över huvudet och gömma dig? – Välkommen att bara ligga under en filt hela yogapasset!

Du behöver inte prestera något speciellt eller vara på ett speciellt sätt för att vara med! Du behöver inte vara smidig eller vig, du behöver inte ens kunna sitta på golvet – det finns stolar om du föredrar det. Du kan ändå göra yoga!

Välkomna och erkänn varje känsla, tillåt den att ta plats och lägg märke till hur den känns i kroppen. Du kan inte uppleva sann lycka förrän du vågar tillåta dig att uppleva olycka!

Ingen säger det bättre än Jeff Foster:

The demand to be happy makes you unhappy.

Every. Single. Time.

Presence contains no demand, it is the ocean that loves and embraces all of its waves. Happiness, unhappiness, grief, anger, boredom, joy and everything inbetween.

Paradoxically, it’s only when you lift the ban on unhappiness, that you can find true happiness, in your own Presence.

Would you demand that a child be happy?

Would you force an in-breath without first honouring the sacredness of the out-breath?

If you’re not happy, let yourself be unhappy today, fully unhappy, gloriously unhappy, so you’re finally aligned with your unhappiness, riding that glorious wave to its completion.

Permit yourself an unhappy day, without trying to spiritualise it all away.

And in your unhappiness, if you follow it down to its roots, you’ll find something incredible…

You’ll find your authenticity. You’ll find a deep surrender to life. You’ll find the happiness, yes, happiness, of self-love, self-acceptance, profound permission to be what you are.

You’ll invite your unhappy child into your arms, and she’ll weep and rage and sing and finally feel safe.

You and your unhappy one, safe together at last.

And you’ll burst out laughing, you’ll discover an unexpected joy, you’ll feel so alive in this embrace.

You’ll wonder why you ever sought some second-hand concept of happiness.

You’ll understand why the demand to be happy was making you so deeply unhappy.

You’ll fall in love with the light and the dark of this life.

You’ll be so happy that you’ll forget everything they ever taught you about happiness!