Penséer planterades i krukor och i gräsmattan utanför köksfönstret syntes gula påskliljor och till och med pärlhyacinterna började sticka upp sina små lila, toppiga knoppar. Vintergäckens tid var över och snödropparna, som hade en flera månader lång säsong i år, hann efterträdas av vitsippor i gläntan mellan träden – allt såg lovande ut! Men nix! In kom storm, vind, snöblask och regn – och våren verkar helt ha kommit av sig. Själv blev jag sjuk och fick covid just när jag som minst förväntade mig det – och fick snällt stanna hemma i stugan, vila och ta det lugnt.
Efter fem dygn konstaterar jag, att jag just nu upplever precis det som sker när träelementet – vårens element enligt kinesisk tradition – är i obalans. Irritation, frustration uppstår när detta element inte får flöda fritt – det vill fram! Det är en kraft som vill upp, som vill växa, skapa och göra! Som VILL! Men det verkar vara stopp i kanalerna! Lever- och gallblåsemeridianerna behöver hjälp, så jag gör yinyogaövningar och det hjälper för stunden. Men tålamodet tryter snart hos mig igen! Aprilvädret och mitt humör påminner starkt om varandra, men medan vindarna viner fritt över fälten, havet och ängarna, är jag instängd av ett pandemivirus som inte helt vill släppa sitt grepp.
Tålamod och acceptans – en sån utmaning det kan vara!!!
Jag får försöka vara som penséerna där ute – böja mig för vinden, härda ut och tro på att det kommer bättre tider!

/ 🙏🏼Annelie 220408