Nu har det gått några dagar till. Det är min tolfte dag i ashramet när jag börjar skriva det här inlägget. Det har nyligen blivit mörkt och av dagens program återstår bara kvällens satsang. Satsangerna börjar med en halvtimmes meditation, därefter är det kirtan/mantrasång så det står härliga till!
Hur har det gått med processen sedan sist, undrar du kanske? Jo tack, det har gått bra. Jag landade in i en slags lunk och en dagsrutin som funkade. I fredags åkte jag på en heldagsutflykt som gav ett välbehövligt avbrott och fick uppleva underbara naturscenerier i tropisk skog där vi besökte ett vattenfall och badade, vilket var WOW! Sedan bar det vidare med bussen uppåt till Ponmudi hill station, en 1100 meter hög utsiktspunkt där vi promenerade omkring och tjusades av den vackra bergskedjan Västra Ghats som täcker stora delar av östra Kerala och tydligen är ett UNESCO världsarv. Dagen bjöd på trevligt umgänge (ja, jag var social och öppen!) och många intryck.
Det sanna Självet
Ashramlivet blev vardag men har för den skull inte saknat utmaningar (när gör en vardag det?). Hela idén med ashramet är ju en spirituell utveckling. Negativism och motstånd ska upptäckas och övervinnas, koncentration ska övas, små steg tas mot Self realization. Och då handlar det förstås inte om självförverkligande i vanlig mening, utan om att öva sig på olika sätt för att till slut – om 50 år eller om några liv kanske (!) – nå ett tillstånd av sann meditation, Dhyana, och därefter Samadhi. ”Self” är i det här fallet ”the deeper Self”, det som vi alla enligt yogatraditionen egentligen är. Vi behöver genomskåda Maya, illusionen om att vi är separerade från varandra och allt annat som finns. Genom att vända uppmärksamheten inåt, få sinnet att lugna ner sig, öka medvetenheten och inte vara i de egna tankarnas och känslornas grepp utan komma bortom den s k personligheten till den universella källan, det är nyckeln. Den universella källan kan man också kalla Gud. Och enligt yogan har ”Gud” tusentals namn, och det spelar ingen roll vilken religion du tillhör, det är ändå samma sak med olika benämningar. Hinduismen är ju yogan nära, och det är en i många stycken mycket inkluderande religion (gäller dock inte i vissa delstater i Indien med många muslimer, där politiken använder religionen för att skapa konflikt). Inom hinduismen finns tusentals gudar, som alla är olika ingångar till det som är Brahman, världsalltet, the true Self. Atman är Brahman i oss, vårt sanna jag (deeper I enligt Eckhardt Tolle). Vi är alla ett och samma. Ja, du fattar! Self Realization!
För att nå ”Self Realization” krävs bl a ett sattviskt sinne, dvs ett fridfullt, lugnt och osjälviskt sinnelag – och detta måste övas! Koncentration, mediationspraktik, karmayoga – i ashramet är reglerna skapade för att du ska få många tillfällen att öva! Vi äter i tystnad, till exempel. Det funkar sådär för många faktiskt, ibland är det ett jäkla babblande. Men då knastrar det i högtalaren och någon säger ett ljudligt AOUM! Please remain in silence! Tystaden under måltiden är till för att vi ska öva koncentration och lägga märke till att vi äter, respektera och uppskatta det jorden har gett oss och människor sått, skördat och tillagat.
Tre gunas: tamas; rajas; sattva
Enligt yogaläran påverkas våra sinnen av vad vi äter. Vegetariskt är bra, men det räcker inte. Den strikt yogiska dieten är väldigt sparsmakad och tillåter varken lök, vitlök eller chili, inget fermenterat eller picklat – sådant som den indiska maten annars är präglad av! Det gladde mig att vår ”fröken”, Padmavati, tog upp att det även finns etiska skäl till den yogiska dieten och då nämnde t ex klimatpåverkan.
De tre gunas är tre olika typer av energier som präglar oss, olika sorters prana kanske man kan säga. Tamas är trög, orörlig, seg, liksom ingen/låg energi. Trötthet, depressioner, hat m m präglas av tamas, som ökar i sinnet om vi äter t ex ultraprocessad mat, kött, ägg, fisk, pasta, alkohol, tobak, konserverad eller frusen mat eller mat som är för gammal. (Gammal börjar maten enligt ayurveda bli redan tre timmar efter att den är färdiglagad. Då börjar dess prananivåer att sjunka. Det hjälper inte att frysa in den, tyvärr.) Med mycket sådan här föda blir ditt sinne präglat av tamas. Inte bra!
Rajas präglas å andra sidan av aktivitet, rörelse, snabbhet men det kan också slå över i själviskhet, ego, jag vill ha, jag vill fram. För mycket Rajas kan göra att vi hamnar i konflikter. Världsledare som har för mycket Rajas skapar konflikter, problem och krig i världen. (Snälla, kan någon se till att vissa världsledare ändrar sin kost!?!?) Till exempel starka kryddor, koffein, fermenterad mat, för mycket socker, att äta ”i farten” tenderar att öka Rajas i våra sinnen.
Så kommer vi då till Sattva: det här är energin som när den präglar oss innebär harmoni, ett klokt och välavvägt sinnelag med generositet, medkänsla, glädje och en kärleksfull inställning till omgivningen. För att stärka sattva ska vi äta färsk och nylagad mat bestående av grönsaker, frukt, fullkorn, nötter och säd och även mjölkprodukter. Det ska helst också vara obesprutat, organiskt och närodlat samt säsongsbetonat för att vara riktigt sattviskt.
De här energierna präglar oss vid olika tidpunkter på dagen – du kan lätt urskilja vilken guna du är präglad av. Kanske är du trög och svårväckt på morgonen och känner en massa motstånd mot att komma igång – tamasiskt sinne! Du dricker kaffe och sparkar igång och kanske får du en jäkla fart så småningom och blir irriterad på kollegan som är långsam och inte gör vad hen borde – rajas är i farten! Och ibland känner du dig harmonisk och välvilligt inställd, lugn, sansad och balanserad. Nu börjar vi snacka sattviskt sinnelag. Ja, det kan svänga mycket under en dag.
Tamas och rajas kopplar greppet
Min senaste – och faktiskt sista rejäla – svacka i ashramet, skedde för ett antal dagar sedan. Efter en formidabel lördag, då jag kunde ta hela världen i min famn, vaknade jag på söndagen med lite dålig mage. Jag kände direkt att jag var seg och trög i huvudet: tamas. Jag somnade under ṣavasana, och blev inte pigg efter yogan som jag brukar. På eftermiddagen slog allt över i en mer rajastisk energi när det var dags för eftermiddagens yogapass.
För det första hade värme och fuktighet ökat, så det var rejält svettigt. Jag var fortfarande trött, varm och lite seg. Vi skulle vara på roof top, med den fina utsikten. Och det finns tak, så det brukar gå bra trots solgass. Men nu var det fullbelagt under taket när jag kom upp, utom på vänstra sidan som inte har något tak, utan bara ett grönt, finmaskigt nät uppspänt som ska fungera skuggande. Men solstrålarna tränger sig igenom, så det blir bara halvskugga. Där fick jag motvilligt lägga mig på min matta.
När jag väl landat och lagt mig tillrätta i ṣavasana, kände jag mig ganska nöjd med mig själv, som gjorde detta trots värmen. Men det varade inte så länge, för plötsligt märkte jag hur någon kom och ”trängde ner” sin yogamatta alldeles intill min, väldigt nära. En som kom för sent och inte hittade någon plats, och som därför tryckte sig in just mellan mig och min granne. Grrrrrr, kände jag inom mig. Varför just här!? Irritation steg snabbt och direkt inom mig. Jag fick lust att flytta mig direkt, eller säga till henne, men jag försökte intala mig att hon också hade rätt att få vara med, och att jag kunde maka lite på mig när det var dags att stå upp för att göra de uppvärmande (!!!!) solhälsningarna. Jag skulle minsann inte avbryta min ṣavasana direkt för att flytta mig (gud så dumt!!!).
När det var dags för solhälsningarna hann jag knappt resa mig förrän en av ledarna kom fram till och bad mig flytta min matta! Ja men det var ju precis det jag skulle, fattade hon inte det? (Alltså jag sa inte det, det här bara den inre knäppgöken.) Grrrrr, kom inte och säg till mig vad jag ska göra! Nu blev jag topp tunnor rasande inuti, men gjorde såklart som hon sa. Med ett mycket kränkt och förbannat ego inombords. Sen hann jag inte göra mer än en och en halv solhälsning, så sa idioten (sic!) till ledare fel, höger ben fast det skulle vara vänster, och jag kom av mig. Väntade in nästa runda, men då blev det fel igen. Nu kände jag att topplocket var nära att gå och i stället för att göra bort mig och få ett raseriutbrott som en annan fyraåring, så rullade jag ihop min matta och gick därifrån.
Den s k idiotiska ledaren kom efter mig och frågade hur det var, och jag halvljög och sa att jag inte klarade av värmen. Det var ju också lite sant. Sen flydde jag till min säng, hatade ashramet och alla som var där en stund, och kopplade upp mig och flydde bort med SVT Play.
Sen, till råga på allt, fick jag inte plats vid bordet när vi skulle äta på kvällen. Ok, tack, då går jag väl igen då! Men då kom det en liten vänlig kille springande efter mig, Om ji, sa han, jag kan hämta fler stolar, vänta bara här. Det behövs inte sa jag, och låtsades att jag bara tänkte vänta tills någon annan ätit klart och sen komma tillbaka. No no, sa han, you just wait. Han var strax tillbaka med stolar och jag kände mig så dum inför hans välvillighet jämfört med mina egna barnsliga reaktioner. Sen försvann min ilska. Det var hans blick, så varm och snäll – och vad det verkar hans sattviska sinnelag – som smälte bort min ilska i ett enda huj. Jag riktigt kände hur den rann bort. Otroligt!
Ja, sedan dess har jag varit mer balanserad i mitt sinne. Mått bra, ätit lagom, yogat lagom, varit glad, uppskattat duschar, små samtal här och där, sovit ok. Jag började till och med sitta på golvet igen vid de senaste dagarnas måltider – och det har gått bra med benen! Tänk va! Vilka dramer som kan skapas i ett vuxet sinne för typ ingenting! Här behöver minsann övas meditation och ätas sattviskt!
En sista reflektion från ashramet
Ja, det är bra att öva medvetenheten om de tankar och föreställningar vi har och hur tanken ständigt vandrar runt och gör att vi är överallt utom just här och nu. Och lägga märke till hur tankarna skapar känslor och reaktioner i oss. Utan att vi övar vår medvetenhet och odlar det sattviska, kan sinnet bli otyglat egoistiskt och hänsynslöst – och jag tänker att det är mycket i vår tid och i världen nu som präglas av detta. Visdom och medkänsla är verkligen inget som präglar de styrande i världens stormakter och inte heller vårt eget lands ledarskap. Och hur står det till med sinnena hos en befolkning som röstar på sådana som Trump, eller för den delen Tidöpartierna med SD i spetsen?
Det är som om ett vulkanutbrott av ondska spyr ut över världen. Internet och sociala medier bidrar på ett otäckt sätt till att människors inneboende mörker väller fram. Hur kan vi låta bli att själva bli hatiska och därmed bidra till eländet?
Yogan visar vägen till fred med sin uråldriga visdom. Att odla medvetenhet och kontroll av sinnet kan verkligen ses som en fredshandling. För det betyder inte att man bara ska sitta och meditera hela dagarna och sluta agera. Nej, med ett klart och mer sattviskt sinne kan man agera välavvägt och klokt. Må visdom sprida sig, må ljuset lysa och fred få etableras! Om Narayanayan! Jap!
Var det förresten inte Maharishi, Beatlesgurun och TM:s grundare, som på sin tid sa att om bara tio (?) procent av jordens befolkning hade mediterat, så hade vi haft fred på jorden? Freden kanske faktiskt börjar inombords.
Trettonde dagen går resan vidare
Och nu är det dags för mig att lämna ashramet, ja faktum är att jag redan gjort det när jag lägger sista handen vid det här långa inlägget. Trettonde dagen gjorde jag min morgonyoga, åt min brunch och sedan checkade jag ut samt tog en autorickshaw tillsammans med en tysk tjej till Varkala. Efter två timmar och 15 minuter var vi framme, och nu är jag här, i ett eget rum på ett mysigt homestay. Här finns fyra-fem andra gäster och sju hundar, som ägaren Keegan tagit hand om. De levde gatuhundar innan dess. Jättefina och trevliga hundar är det!
Jag ska vara här i ett par dagar innan jag reser vidare till ”min” plats i Kerala, Mararikulam och Marari beach. Så nu blir det kanske inte något inlägg på ett tag! Men vi ses och hörs så småningom! (Följer du mig på fb, så kommer jag att lägga upp fler bilder där snart, bl a från en fantastisk kväll med puja till Maha Devis ära, som vi hade i förrgår kväll!)
Hari Om Tat Sat och Sat Nam 😉
Annelie 260129 🙏🏼
Anjali Yoga i Lund 