Kundaliniyoga är en gren bland många på yogaträdet, och en form av hatha yoga. Kundaliniyogan kan sägas ha skapats av Yogi Bhajan, med element från den hathayogaundervisning och lära om renande av nadis (meridianer) som han lärde hos Swami Dhirendra Brahmachari i New Delhi (se länk till artikel av Philip Deslippes nederst). Kundaliniyogan innehåller också element från sikhisk religion och tradition, genom användande av många mantran från sikhiska heliga texter och ritualer.
Den yoga vi gör hos Anjali yoga är till stor del inspirerad av kundaliniyogan, men har inslag av främst hathayoga och yinyoga. Våra yogapass kan vara olika fysiskt krävande, men är oftast lugna och mjuka. Övningarnas intensitet kan anpassas efter vars och ens dagsform och behov. De är ofta dynamiska och rörelse kopplas ihop med andetag. Vi lär oss att lyssna och vara medvetet närvarande i kropp och sinne – det är det som skiljer yoga från ren gymnastik. Eldandning och kroppslås/bandhas används och lärs ut under kurserna, som exempel på tekniker som kan förstärka yogans effekter.
Min kundaliniresa
Jag bokade in mig på en sommarkurs på en småländsk folkhögskola för att jag behövde komma iväg i några dagar och hade längtat efter yoga ett tag. Att det var kundaliniyoga sade mig inte så mycket. Yoga som yoga, tänkte jag, som hade varit med på tidigt 80-tal när de enda yogainstruktörer som fanns talade med skön svensk-dansk brytning och hade utbildats av Swami Janakananda i Håå. Nu var året 2011 och yogarörelsen hade börjat växa. Jag kände inte direkt någon ”kallelse” men kom mycket väl ihåg hur bra jag alltid mådde efteråt, när jag på 80-talet lyckats komma iväg på en timmes yoga i en sal hos Frimurarorden nånstans i centrala Malmö.
Dagarna på folkhögskolan var fyllda av yoga från tidig morgon till sena kvällen – och det var en annorlunda yogaform mot det jag var bekant med. Övningarna var dynamiska, andetaget var kraftfullt och växlingarna mellan avslappning och dynamisk energi gjorde mig fantastiskt gott. Vi låg på mjuka ullmattor, satt på kuddar och det fanns ljus och friska, vackra blommor i mitten av vår cirkel av mattor. Vi andades, flexade, stretchade, lyfte ben och armar, låg stilla och vilade, sjöng mantran, dansade och hoppade och allt med en vänlig lekfullhet. Energin lyfte! Yogaövningarna saknade inte utmaningar, men var inte så himla akrobatisk, utan den funkade ganska bra även med min stela lekamen.
När jag kom hem ville jag ha mer, och började leta på nätet. Klasser i kundaliniyoga hittade jag inte på nära håll, men så visade det sig att det fanns en kundaliniyogalärarutbildning i Höllviken. Jag kontaktade Jona Dahlqvist som höll i den, och vågade anmäla mig när jag bestämt mig för att jag inte behövde undervisa, utan kunde gå utbildningen bara för min egen skull!
Men vad är det här?
Och det har jag inte ångrat! Min yogaresa var visserligen lite som en berg- och dalbana med perioder av starkt motstånd och inre protester. Det fanns inslag i kundaliniyogans traditioner som väckte frågor hos mig. Jag har ett ganska starkt skeptiskt sinne, och verkade det inte både knäppt och sekteristiskt med vissa grejer? T ex att alla lärare skulle ha vita kläder, att man inte fick göra minsta lilla ändring i kriyorna, bara viss musik fick användas och att turban var att rekommendera för både kvinnor och män? I min utbildning var detta inget som fördes fram som några påbud, tvärtom förhöll sig lärarna så att de berättade om det men förhöll sig själva ganska rebellliskt till det hela och med ett mått av humor som kändes sunt. Och själva yogaövningarna mådde jag så bra av!
På den tiden hette det Kundaliniyoga enligt Yogi Bhajan. Emellertid skulle det visa sig att känslan av sekt var fullt befogad: inte när det gällde mina lärare och deras nära sammanhang, men för många i de communities som tillhörde 3HO och KRI, kundaliniyogans internationella och nationella organisationer. Främst i USA och i kretsarna som varit närmast Yogi Bhajan medan han levde, verkade yogatraditionen ha utvecklats till mer av religion än andlig lära och till mer dogmatism än fritt tänkande. Och Yogi Bhajan betraktades som en upphöjd person, vars blick fortfarande kunde genomborra lärjungarna från fotografierna som övervakade den vita tantran som pågick i timme efter timme. Han var nämligen en i raden av en gyllene linje guruer (manliga) som fört vidare den esoteriska kundaliniyogakunskapen genom årtusendena….
Utbildningen gav en nyanserad syn på yogans framväxt, med lärare som var vetenskapligt skolade och som berättade att den västerländska fysiska yogan inte alls kan sägas vara mångtusenårig. Yoga har visserligen tusenåriga rötter, men då snarare som meditationspraktik. Nej, den moderna fysiska yogan växte snarare fram i början av 1900-talet när indisk tradition mötte engelska militärens gymnastiska övningar (Linggymnastik!). Solhälsningen lär ha kommit till på ett indiskt gym någon gång i början av förra seklet!
#Metoo i yogavärlden
När mina lärare under utbildningen berättade om att Yogi Bhajan dessutom hade anklagats redan på 80-talet för sexuella övergrepp och varit ställd inför rätta, kan det inte ha varit en slump att en process inleddes som så småningom ledde till att de uteslöts eller valde att lämna kundaliniyogans organisation. Plötsligt avkrävdes bokstavstrohet till stadgarna och det gick tydligen inte att förhålla sig så fritt längre, som de hade gjort tidigare. Det här skedde 2015, dvs långt innan den vulkan av missförhållanden kom till ytan som inleddes av att boken ”Premka, white bird in a golden cage” av Pamela Saharah Dyson, kom ut år 2020. Hon hade levt nära Yogi Bhajan och berättade om vad både hon och andra utsatts för av honom och boken vittnade också om en utbredd tystnadskultur i kretsen runt gurun. Detta ledde till en boom av berättelser, en #metoo inom yogavärlden som var uppenbart smärtsam men ack så välbehövlig – och den pågår än. Samtidigt kom det ut en vetenskaplig rapport som visade att Yogi Bhajan hade ljugit om sin bakgrund och om sina källor – denna högt ärade guru föll med ett brak från sin piedestal. Tyvärr är han inte ensam inom yogavärlden om att ha utnyttjat sin ställning på detta sätt – det finns flera andra som tagit sig rätten att utnyttja anhängare och elever, även inom andra yogatraditioner. Makt och beroende. Inte heller yogan går fri.
Dilemmat och lösningen
Vi som hade kallat oss kundaliniyogainstruktörer fick ett svårt dilemma. Kan man fortsätta med en yogaform som förknippas med så mycket lögner och förtryck? Kan man skilja på verktygen/övningarna och den man som mer eller mindre var deras upphov? Vi fick söka oss till andra källor och försöka hitta ett nytt förhållningssätt. Känslan var att allt liksom var nedsmutsat och många tog avstånd inte bara från Bhajan och hans organisationer utan även från yogaformen som sådan.
Själv hade jag alltid försökt förhålla mig fritt och odogmatiskt till ”läran”, inspirerad till frihet av de lärare jag själv haft. Jag landade så småningom i att om jag gör som jag vill, kan jag använda de kriyor jag tycker om och på vilket sätt jag vill, ändra dem och blanda dem, inspireras av dem och låna fritt från olika yogatyper som jag mött i olika sammanhang. ”Teach the yoga you love”, döpte Jona Dahlqvist sin nya lärarutbildning till, där hon undervisade i flera olika traditioner, och det har inspirerat mig till att följa mitt hjärta. Jag har också blivit mer inkännande i stunden, och även om jag fortfarande oftast planerar yogaklasserna i förväg, så tycker jag mer och mer om att jobba intuitivt och följa det som kommer till mig i stunden. Det är också viktigt för mig att verkligen trycka på att den som deltar i klassen ska lyssna på sin egen kropp, finna sin rytm och inte måste göra på ett visst sätt eller i ett visst tempo!
Jag har fortsatt att – oftast – ha ett upplägg som innebär intoning med mantrat Ong Namo Guru Dev Namo, en längre stunds yogaövningar följda av en stunds avslappning samt en avslutande meditation. Vi tonar ut med mantrat Sat Nam. Detta ger både mig och deltagarna en igenkännbar ram och det ger struktur och trygghet. Orden i mantrana kommer från det religiösa skriftspråket gurmukhi, som används i sikhiska heliga texter och ritualer, och de äger inte Bhajan!
Jag tar bestämt avstånd från Yogi Bhajan, sekterism och annat förtryck där den egna eftertanken och förnuftet ställs åt sidan för att lydnad blir viktigare. Despotism kan ha många ansikten. Den sanna gurun finns inom oss själva, inom var och en av oss, som vårt eget, inre rättesnöre. Lyssna till ditt hjärta. Vad känns rätt för dej? Vad säger kroppen? Och det som känns rätt för mig behöver inte vara rätt för alla andra. Var och en får välja. Så tror jag att den västerländska individualismen går att para med yogisk filosofi och praktik på ett underbart välgörande sätt.
Mer om den komplicerade historien ser du om du följer länkarna nedan.
Anjali Yoga i Lund 